Mina ögon vill kyssa ditt ansikte.
Jag har ingen makt över mina ögon.
De vill bara kyssa ditt ansikte.
Jag strömmar mot dig ur mina ögon,
och dallrar kring dina skuldror av en fin hetta
som långsamt löser upp dina konturer
och jag är hos dig, hos din mun
och överallt omkring dig –
jag har ingen makt över mina ögon.

Jag sitter med mina händer i skötet,
jag rör dig inte och jag ska aldrig tala.
Men mina ögon kysser ditt ansikte,
jag stiger ur mig själv och ingen kan hindra mig,
detta outgrundliga flöde kan jag inte stanna,
detta lysande som varken vet av slut eller början –
men när du slutligen vänder dina ögon mot mig,
dina ovetande, frågande, dina främmande ögon,
sänker jag mig själv i mina händer
och återvänder under mina ögonlock.

Av Solveig Von Schoultz (f 1907)

Sådan är kärleken,
den kommer fågelvägen,
och vi förstår,
att vi har inget val.
Vi måste ta emot den
som man tar emot en ängel,
som plötsligt landar
i vår tåredal,
vi måste ta emot den
som man tar emot en sägen
och tro med samma tro,
som barnet har.

Sådan är kärleken
vi ville välja
– men hade inget val

Av Bo Setterlind (1923-1991)

Fler dikter av Bo Setterlind i boken Jag ligger i mörkret hos dig

Så skimrande var aldrig havet
och stranden aldrig så befriande,
fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
som när du gick vid min sida
mot solnedgången, aftonen den underbara,
då dina lockar dolde mig för världen,
medan du dränkte alla mina sorger,
älskling,
i din första kyss.

Av Evert Taube (1890-1976)

Det är dom oskyldigaste
och enklaste sakerna
jag kanske längtar till mest, du.
Till den lättaste av kyssar, som i förbifarten
eller att bara se varandra på håll.
Att skala potatis tillsammas
eller hastigt ta en drink före middan.
Att slå in en present till barnen,
att säga något om maten.
Eller den häftiga diskussionen
framför några exotiska frukter i snabbköpet!
Och att bära hem kassarna
som skär in i händerna.

Till allt detta som vore omöjligt
att uppleva så starkt
om vi inte stod varandra mycket nära.

Av Urban Torhamn (f 1930)

Jag älskar dig
med styrkan av min livsångest
med markens rop efter regnets kyssar
med höjden av min glädje
med djupet av min sorg

Jag dricker ditt ljus
jag dricker ditt mörker
Mina ögon vakar som fågelskuggor
över ditt sinne som är strimmigt
av årstidernas vattenfall

Jag älskar dig
med mina händers frihetslängtan
älskar dig från kaktussnåret
kring mitt kaos
älskar dig med avståndets djärva mod
med närhetens fega ångest

Jag längtar ständigt efter dig
så som natt och dag längtar efter varann
Jag åtrår dig
så som livet åtrår evigheten!

Av Maria Wine (1912-2003)

Fler dikter av Maria Wine i boken Dikter. Ett urval.