Att se med den vaknande
kärlekens ögon,
att ögon trots allt kan mötas
så varsamt frågande,
troget svarande
högt över ordens armod …
Att stunder finns
när ångestens knutar lösas
i naken blomning,
att tvenne främmande världar
trots allt kan försonas
i ensamhetsalltet –
banornas snäva trollkrets
ett ögonblick bruten,
förstående tecken
och värme, värme som tinar
vinterstelnade hjärtan,
Blyghet, renhet, allt
som helar, sonar …
Ja, vad har livet mer …
Ja, vad har själen mer att begära
här i livet!
Ingenting mer.
Av Gunnar Ekelöf (1907-1968)