Kärleken definieras på en mängd olika sätt i vår värld. Kärlek kan innebära en djup, osjälvisk och oförklarlig känsla som delas mellan en man och en kvinna. Likaså de starka känslor av omtanke och beskyddarinstinkt vi hyser för våra barn. Samhörigheten som delas av vänner kan också betecknas som kärlek. Vi kan känna en stor kärlek för våra husdjur. När en person ger upp sina egna önskningar och ambitioner för någon annan, kan det betecknas som kärlek. Kärlek kan också betyda att ta på sig det lidandet som tillhör någon annan.
Kärleken är inte förutsägbar, den kan få en människa att känna den största lyckan men också den djupaste sorg.
Såhär lyder Paulus klassiska beskrivning av kärleken i 1:a Korintierbrevets 13:e kapitel:
Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten,
inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk,
den brusar inte upp,
den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten,
men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre,
och störst av dem är kärleken.