Historien om Alla hjärtans dag är lite av ett mysterium, men det finns några fakta och myter som har avkunnats under åren.
Alla hjärtans dag har kopplingar till den katolska kyrkan. Kyrkan erkänner minst två olika helgon med namnet Valentine, och de har alla blivit martyrer av olika anledningar.
En berättelse säger att biskopen Valentine avrättades den 14 februari omkring år 270 e.Kr. p g a att han utförde hemliga vigslar för soldater trots att kejsar Claudius II förbjudit äktenskap. Romarriket gyllene era var på väg mot sitt slut och oroligheter krävde att romarna skyddade sig mot sina angripare. Kejsaren ansåg att gifta män genom sina känslomässiga band till sina familjer var mindre effektiva soldater och mindre benägna att värva. Han utfärdade därför ett påbud som förbjöd soldater att gifta sig och tvingade ensamstående män gå med i hans arméer. Det sägs att Valentin skickade en lapp till en flicka han förälskat sig i och undertecknat det ”från din Valentine”.
En annan teori säger är att Alla hjärtans dag har ersatt den romerska semesterhögtiden Lupercalia som hölls den 15 februari varje år och var populär ända in på 400-talet. Lupercalia hölls till ära av gudinnan Juno, förknippad med gifta kvinnor och barnafödande. Under festivalen skulle kvinnorna skriva kärleksbrev som sedan lottades ut till männen. Den kvinna vars kärleksbrev han fått blev hans partner under festivalen. Men påven Gelasius ville ersätta de hedniska högtiderna. Han ändrade lotteriet så att kvinnor och män istället fick dra namnen på ett helgon de skulle efterlikna och ett av dessa helgon var S:t Valentine. Naturligtvis blev männen besvikna och fortsatte att öva på att skriva kärleksbrev som de överlämnade till de kvinnor de var förälskade i. För att inte förolämpa påven fanns S:t Valentines namn med i dessa kärlekmeddelanden.
Under medeltiden såg man i Frankrike och England den 14 februari som början på fåglarnas parningssäsong. Detta bidrog till tanken att mitten av februari – Alla hjärtans dag – borde vara en dag för romantik.
Alla hjärtans dag-kort / Valentin-kort
I mitten av sjuttonhundratalet blev det vanligt att vänner och älskare i alla samhällsklasser utbytte små handskrivna kärleksmeddelanden. I slutet av seklet började tryckta kort att ersätta de handskrivna meddelandena till följd av en förbättrad tryckteknik.
Amerikanarna började troligen utbyta Valentin-kort i början av 1800-talet. På 1840-talet började Esther A. Howland att sälja de första massproducerade Valentine-korten i Amerika.
Den äldsta kända Alla hjärtans dag-kortet existerar fortfarande i dag och var en dikt skriven av Frankrikes hertig av Orléans till sin fru medan han var fängslad i Towern i London efter hans tillfångatagande vid slaget vid Agincourt. Kärleksdikten, som skrevs år 1415, finns bevarad på Brittiska museet i London, England. Han skrev:
”Wilt thou be mine? Dear love, reply
Sweetly consent, or else deny;
Whisper softly, none shall know,
Wilt thou be mine, love? Aye or no?”
En annan tidig Valentinhälsning som också finns på Brittiska Museet är ett kärleksbrev som skrevs i februari år 1477 av Margery Brew till hennes fästman John Paston. Hon avslutar brevet ”By your Valentine Margery Brew”.
Alla hjärtans dag nämns också i tidig litteratur:
To-morrow is Saint Valentine’s day
All in the morning betime,
And I a maid at your window,
To be your Valentine.
Then up he rose, and donn’d his clothes,
And dupp’d the chamber-door
Let in the maid, that out a maid
Never departed more.
(I morgon är Sankt Valentines dag
Och tidigt på morgonen
Står jag, mön, vid ditt fönster
Och vill bli din Valentine.
Så steg han upp, tog kläder på
Och öppnade kammarns dörr
Lät mön sedan stiga på,
men ut kom längre ingen mö.)
Det är Ofelia, som blivit galen av allt hemskt som händer hennes familj, som sjunger dessa ord. Texten är ett stycke ur William Shakespeares pjäs Hamlet, prins av Danmark, som publicerades i början av 1600-talet.